har rotat i arkivet. både det själsliga arkivet och i bildarkivet på datorn. det är verkligen sånt som får tankarna att skena iväg. alla har ärr, mitt största sitter på insidan bara.
vad fan hände egentligen? på fel plats vid fel tillfälle. eller snarare fel beslut vid fel tillfälle kanske. eller har det ingen betydelse alls?

jag kommer på mig själv att le medans jag bläddrar bland alla minnen som har fångats på bild. det känns bra men samtidigt vet jag att det är mycket som har raderats och kvar finns bara bilderna från de tillfällen som får en att le när man ägnar dem en tanke. 
det går bra att rensa bland konkreta ting men när det gäller abstrakta ting som funderingar är det lite värre. och värst av allt, funderingar som man aldrig kommer att få svar på.

hur stor betydelse har tajming egentligen? ett år senare och situationen är en helt annan. eller, hade situationen varit precis densamma? det ända jag vet med säkerhet är att på två år kan man gå miste om mycket glädje och hinna uppleva en hel del sorg. men när man väl har bestämt sig för att vända allt till rätta igen och pussla ihop sig själv bit för bit kommer man till slut förstå att den skit man varit igenom har omvandlats till styrka och då är det dags att börja le igen. den tid som gått förlorad är ingenting mot den tid som är på intågande.
 
den viktigaste i livet är du.